När ens kropp är allmän egendom


Jag har lagt märke till att så fort man nämner något om diet/tänka på vad man äter/träning inför folk på arbetsplatser eller i skolan, så händer något. Min kropp blir deras. Annars är det ju lite tabu att påpeka överviktiga människors vikt (med all rätt). Men så fort en kommentar är fälld från mig om typ "jag ska försöka att inte käka så mycket pasta" eller "jag ska på bodypump ikväll", så påpekas det, stirras och noteras.

Det är kul på ett sätt, eftersom det blir ännu en pepp att gå ner i vikt. Samtidigt som man ju också vill vara ifred med sin kropp, särskilt när man som jag tänker på den hela dagarna. Och på hur folk uppfattar en.

Så det är ett litet tips kanske, om du börjar på en ny arbetsplats, att inte ta upp din vikt om du inte vill ha den iakttagen för evigt.

Nu blir det läsning. Efter en helg full av pizza, pasta, godis, choklad, mc donalds och alkohol så skriker min kropp efter mat nu. Eller naturgodis, eller vadsomhelst egentligen. Men det går över efter bara någon vecka, så det gäller bara att överbrygga den tröskeln. Och sedan, förstås, inte förstöra den igen efter två veckor.

NU ÄR DET DAGS FÖR SKINNY ASS 2009 för i helvete. 24 år och tjock måste ju vara det värsta som finns. Jag ska bli smal, snygg och kunna ha snygga kläder. Det kan jag nu med iofs, men de ska sitta snyggt och jag ska aldrig behöva tveka.

Imorse vägde jag 83 kilo. Det ska jag inte göra om två veckor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0